Plockar bort spindlarna från taket

by Emmy on October 22, 2012

PENDER ISLAND – KANADA. Vaknar, sätter igång elementet, ligger kvar en stund till. Går upp. Hoppas att elden är igång i spisen. Läser ut en bok. Pratar om tiden. Små djur upplever tiden långsammare, ett bi ser din rörelse i slowmotion. Det har vi läst. Fast vem vet, ingen har ju nånsin frågat ett bi.

Vi gör utflykt till skogen. Hittar världens äldsta träd. Armarna står rakt ut när jag försöker omfamna det. Okrambart. Ser hjortar som står alldeles nära. Minst sju stycken. Går uppåt så högt vi kan så att vi kan titta neråt. Blundar när vi går förbi “Private Drive”-skyltarna. Pratar om allemansrätten som inte finns här. Sitter nere vid sjön och tittar på staket och gränser runt husen.

Jag kollar på Torka aldrig tårar utan handskar. Lagar fisksoppa och äter den. Undrar hur ord stavas. Googlar orden. Låten katten trampa runt med sina tassar på min mage. Pratar om skrivande och vilka historier vi vill berätta. Vänder och vrider på orden. Får sms som jag blundar innan jag vågar läsa. Sover länge. Tittar på havet. Klättrar på stenarna. Aktar mig för att ramla i vattnet. Ser en hemlig grotta. Tyvärr går den inte att gå till utan att riskera livet. Den aktiviteten har jag ägnat mig tillräckligt åt. Lägger upp bilder på havet som några gillar.

Hugger ved. Träbitarna flyger. Går en sväng i trädgården. Värmer upp mitt rum innan jag ska sova. Plockar bort spindlarna från taket. Kan inte sova. Är inte rädd för insekter. Är rädd för människor. Vaknar av att jag svettas fast det är iskallt i rummet. Äter rostmacka med jordnötssmör. Skrattar åt saker vi läser på internet, till exempel en man som har gjort egen läsk och det blev alldeles för mycket. Letar efter uttrar vid stranden. Hälsar på en stor hund. Kollar vad klockan är i Sverige. Ser att folk jag känner är fulla. Eller i alla fall ute. Jag kan inte skriva för min hjärna håller på att implodera. Min vän spelar Avril Lavignecovers på pianot. Katten blir sur. För han vill att pianot ska vara stängt så att han kan hoppa upp på det. Vi hittar en ny stig i skogen. Hör sirener. Blir rädda att det är vårt hus som har brunnit ner. Sen tänker vi inte mer på det. Äter choklad på en bänk. Skrattar åt roliga skyltar. “Här får man studsa en boll i max 30km/h.”

Känner med fingrarna längs min hals. Pulsen. Slår för fort. Måste gå ut igen. Vi hämtar posten. Jag springer fram och tillbaka på vägen. Hoppar upp och ner. Vi gör pizza. För det kanske hjälper mot hög puls och brus i hjärnan. Inget händer på instagram. Nån lägger upp en bild på en lök. Vi leker hunger games i skogen, även om vi tycker att hunger games är töntigt. Vi värmer pizzan från igår. Äter den framför elden. Jag läser långa mail från en vän som svarar på frågor jag ställer “Går det att laga kärleken och går det att laga relationer?” Svaren är analyserande och skrivna av nån som vill mig väl. Men jag vet ändå ingenting. Vi har ingen lust att gå ut och hugga ved. Vi gör det ändå. Jag lär mig att få elden att ta sig genom att blåsa på den. Katten gömmer sig i min säng. Jag låtsas att jag är ett djur. Mina skor blir blöta när vi går i skogen. Det gör inget, vi kommer snart hem. Tiden går långsamt och fort. Jag kom just hit, alldeles strax ska jag åka vidare.

{ 2 comments… read them below or add one }

Karin October 22, 2012 at 9:32 am

Hej mitt lilla skogstroll. När tänker du komma hem? Mamma säger att det är terapeutiskt att hugga ved. Och så får man fina armmuskler. Så fortsätt med det, det är en win-win (så länge man inte hugger sig i benet, men varför skulle man göra det?). Du skriver fint, läser allt! Ses i Götet sen! Kram! /Karin

Reply

Emmy October 22, 2012 at 11:57 pm

Kommer hem snart. Förhoppningsvis med starka armar.

Reply

Leave a Comment

Previous post:

Next post: