Är genomskinlig och har inga preferenser

by Emmy on October 25, 2012

RESAN TILL BERLIN. Dimman ligger på skogen och rinner över bergen. Havet är kallt. Molnen tunga. Jag står vid färjeterminalen. Har en nästan 24 h lång resa framför mig innan jag kan öppna nästa dörr.
På flyget mellan Vancouver och Frankfurt sitter jag bredvid Joyce. Namnet fick hon av förlossningsläkaren. Hon föddes för tidigt, det var 30-tal och ett namn behövdes. Föräldrarna hade bara tänkt på killnamn, så Joyce fick det bli. Det är ett okej namn tycker hon. Joyce ska på kryssning och ser framemot det, trots att vänsterarmen är i gips och neongult bandage. Jag ska till Berlin, men bor i Göteborg. Det vet hon inte var det är. Vi beställer rödvin till maten. Joyces barnbarn är vegetarianer. Hon äter faktiskt inte kött så ofta. Det brukade jag också säga när jag åt kött. Jag visar henne hur man trycker på skärmen för att starta filmen och att den lilla knappen till höger kan bli en mugghållare. Joyce skiner upp. Så praktiskt. Hon tycker det märks att jag har gjort detta förr. Jag är trött. Vill sova och att de ska släcka i taket för jag behöver gråta. Förresten gillar jag inte att prata på flyg. Vill sitta själv och vara tyst. Behöver prata med mig själv. Berlin är mitt sista stopp. Vet inte om jag vill åka hem. Men vad vet jag om något egentligen. Joyce och hennes väninna pratar om sin kryssning. Jag kan inte sova. Efter tre timmar är det tydligen morgon enligt flygvärdarna. Morning! Ja, i den tidzonen vi reser till är det morgon. I min kropp är klockan mitt i natten. Vi äter frukost. Jag orkar inte bli nuddad av andra människor. Orkar inte kommunicera. Går av planet utan att säga hejdå till Joyce.

I Berlin hämtar jag en nyckel, öppnar en dörr, går dit jag varit förut, landar, vilar och får mat. Min hjärna knastrar. Det är som att bristen på sömn gör att alla tankar krockar med insidan av hjärnskålen. Stöter i alla kanter. Jag är genomskinlig. Har inga preferenser. Inga åsikter. Går på känsla. Det är allt jag kan. Känslan är det sista som lämnar mig. När inget annat finns. Låter jag känslan bestämma.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: