Min kropp är en replika av venus födelse

by Emmy on September 1, 2013

(Håller på med ett textprojekt, det här är ett test.)

Alienerar min fiende
alienerar min älskade
fyller minnet med ilskan
orkar inte tänka på blicken
sårbarheten och det mjuka
distanserar mig
jag är amerikanska soldater som skjuter från en helikopter
jag flyger över molnen
ser inte ner
skjuter
vet inte vad jag träffar
vet inte vad jag sårar
satsar brett snarare än med precision
går in i närkamp, slår hårt och vilt
ser inte vad som går sönder
trampar i skärvorna på golvet
går blödande ur rummet
ur mig rinner det sista som skulle förena oss för all framtid
kramperna drar ihop min ryggrad
går böjd
det svartnar för ögonen
lägger mig på köksgolvet
är i smutsen
tittar på hörnet där inget finns kvar
blundar och vet vad som håller på att hända
hatet rinner sakta ur mig och jag hatar det
min kropp är en replika av venus födelse
mjuk och optimal för omfamningar och ömhet
gjord av jord och blod
behöver hålla ilskan närmast och det sköra på avstånd
behöver bygga skal runt min själ och ett fort runt mig själv
torkar upp livet från golvet
sträcker på ryggen fast det gör ondare än något nånsin gjort
går ut
går utanför mig själv
alienerar mig själv och allt med dig.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: