Vill svettas och veta att jag lever

by Emmy on August 27, 2013

BOHUSLÄN. “Idag är en sorgens dag”, säger husägaren och syftar på att jag ska åka hem. Håller med. Har blivit ett troll eller Barna Hedenhös tredje syskon. Mitt hår är stelt av salt och jag har inte duschat på åtta dagar. Springer ut i skogen och plockar björnbär. Sticker mig och fastnar i taggarna. Det är en kamp mellan mig och naturen.

Nere vid havet är det nästan alltid tomt. Bohuslän i augusti är en ödslig plats. Har badstegen för mig själv. Uppskattar det. Bara brännmaneterna gör mig sällskap. De kan jag hantera. Bara att vänta ut. Låta passera. Deras arga trådar försöker skrämma mig. Men de rör mig inte.

I trädgården ligger höstlöven redan på marken och vinbären börjar ta slut på buskarna. Vinden är kylig och jag vet att det är dags. Jag måste åka hem. Kom hit med en ilska, åker hem med ett avslut. Är klar nu. Det räcker och blir över. Jag orkar inte mer. Det är både en sorg och en befrielse att ge upp. Sluta kämpa, sluta hoppas och tro. Träden och havet förbereder sig för en ny tid. Jag packar ihop mina saker, diskar och tvättar mig i baljorna. Ny tid, ny strid. Vet inte vad jag ska förbereda mig på. Vet inte vilka vapen jag behöver. Vet inte vilka människor jag kommer möta. Vet att jag inte vill slåss mot luftslott och sockrade drömmar utan förankring. Vill inte äta sockervadd och bo i ett moln. Vill vara jordig om händerna och bygga bo. Luta mig mot en trädstam som levt i hundra år. Jag vill svettas och veta att jag lever. Bada i salta hav och åka med en riktig båt.

Ps. Tack för att ni har läst. Och som ni vet – sanningen finns inte. Det här är min verklighet. Ibland hittar jag på, ibland skriver jag exakt som jag upplever att det var och alltid skriver jag precis som jag känner. Puss och kram.


Leave a Comment

Previous post:

Next post: