Vi är många och har rustningar av grafen

by Emmy on August 24, 2013

BOHUSLÄN. Har ingen försoning i blicken. Ingen omsorg eller vänlighet som lägger sig likt bomull runt tankarna. Jag slår tillbaka. Morrar, visar tänderna och slår med mina klor. Jag är en galen katt. Går i cirklar runt mina revir. Tittar på min nakna kropp i spegeln när jag tvättar mig. Min kropp är mjuk, möter blicken, den är kall. Där innanför är tankarna hårda. Bygger upp en armé. Vi är många och har rustningar av grafen, 200 gånger starkare än vanligt stål. Jag är generalen. Det är min strid. Mitt krig att vinna. Det är kampen om känslorna. Jag attackerar. Slår hårt. Måste döda. Inväntar reaktionen. Den kommer som på signal. Smset i min telefon. “Du vinner.” Ler. Går ner till bryggan och kastar mig i havet. Men det är ett krig och i krig finns inga vinnare. Jag sjunker till botten. Sätter mig bland tången och krabborna. Här är vattnet kyligare. Tittar upp mot ytan. Där uppe pågår livet. Vet inte varför jag väljer att gå i strid. Men det finns ingen valfrihet. Jag är under attack. För att inte gå under måste jag slåss. Trots min idioti kommer förlåtelsen. Har inte bett om den. Det är märkligt. Är mitt fulaste och elakaste jag. Går upp längs den gröna stigen. Här brukar bara tjurarna gå. Stora stenar och gropar i marken. Sätter mig på en sten. Det är vackert här. I mitt huvud pågår en blodig strid. Jag ger mig inte. Jag kommer aldrig ge mig. Det räcker nu. Jag har en sköld av grafen, 200 gånger starkare än stål och en armé bakom mig. Jag alienerar min fiende. Det blir lättare då. Lättare att såra och döda. Lättare att skaka det av sig. Hälsar på en hund på vägen upp till huset. Den har en mjuk nos. Vi är olika varandra tänker jag.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: