Det är svårt att stänga dörren

by Emmy on August 21, 2013

BOHUSLÄN. Är uppe på berget. Här la jag mitt namn i sten för femton år sedan. Det syns fortfarande. Stenarna har blåst iväg men lämnat spår i berget. Går och hämtar nya, lägger flera i famnen och sätter mig på huk. Fyller i mitt namn. Skriver ditt ett nytt årtal. Tycker det är kul. Svimmar nästan av att resa och huka mig gång på gång. Jag är trött. Sätter mig och tittar ut över skogen och de bohuslänska klipporna. Får sms som jag mår illa av att läsa. Orkar inte mer. Försöker förklara varför men tror inte det når fram. Allt blir kletigt. Segt slem dras fram och tillbaka. Vassa taggar kastas som spjut. Jag är elak. Förtroende jag gett och fått betyder inget. Har torkat tårar, stått bredvid, plockat upp och burit. Måste döda det. Vet att det är brutalt. Men jag kan inte ge mer av mig själv, mina känslor och min kapacitet. Det räcker nu. Det är svårt att stänga dörren. Tar spjärn mot utsikten och vänliga ord i min telefon. Det finns en framtid som inte innehåller det här. Hör tjurarna låta längre bort i landskapet. Dinglar med benen från klippkanten. Jag satt här för femton år sedan. Då var jag ett barn. Idag fyller jag i mitt namn igen. Är konturlös men har mitt namn i sten på ett berg i Bohuslän. Jag kastar förtroendet jag har fått ner för klippkanten. Släpper taget. Jag är ingens. Och ingen är min.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: