Det viktiga är att ni inte är här

by Emmy on July 29, 2014

JÄRNÄSKLUBB. Det har slutat blåsa på Järnäsklubb. Himlen är blå. Lakanen vita. Det står frukost uppdukat i köket. Nypressad juice, svart kaffe och hembakat bröd. Jag går upp. Ingen stör mig. Reser ensam för att jag behöver vara ensam. Behöver landa och ladda. Flygplan och revolvrar. Jag kan inte göra det i sällskap av någon. Ni stör mig. Alla människor. Det är en motstridig känsla. Människorna som kommer och går in och ut ur mitt liv. Ni är mitt allt. Huvudpersonerna i berättelsen. Men ni stör mig. Allt ni säger och gör. När ni tittar på mig och när ni andas. Er existens pressar mig. Som att jag borde umgås. Säga något. Ha duschat. Klätt på mig. Borstat tänderna. Var glad. Allt det där.

Jag vill vara med er, skratta och höra era tankar. Göra er glada. Få er att gråta. Jag vill att ni ska hjälpa mig, trösta mig och skratta åt mina skämt. Låna ut era kepsar. Bjud mig på middag. Sitt med stora ögon se ut som att allt jag säger är smartast i världen. Fortsätt. Jag behöver er. Ni är mina vänner. Mina älskade. Min familj. Mitt allt. Men jag behöver vara själv för att orka med er. Så jag är det nu. Ensam och själv. Bryr mig inte om orden och vad som är skillnaden. Det spelar ingen roll. Det viktiga är att ni inte är här.

Går ner till havet. Ut på klipporna. Naturen har gjort en undervattenstrappa. Jag går försiktigt. Det är viktigt att inte ramla när man är själv. Mer viktigt när ingen kan se, tycka synd om och trösta. Jag ramlar lite för ofta. Har bra balans men är rastlös och tröttnar snabbt på att göra samma sak. Så ibland tröttnar jag på att sätta fötterna framför mig på rätt sätt. Jag sätter mig på en stenavsats under vattnet. Låter havet bada mig. Sen simmar jag. Under vatten. Man måste alltid doppa huvudet. Annars gills det inte. Mitt ansikte är lite varmt. Så där som det blir av sol. Jag solar sällan. Gillar skugga mer än strålar. Det värsta som finns är att få röd näsa. Det har min mamma lärt mig. Hon har alltid ett solstick i väskan med den starkaste solskyddsfaktorn som finns att få tag i för tillfället. Vi har inte så många traditioner i min familj. Men den har vi. Jag har redan fått problem. Inte med näsan, den håller jag givetvis kontroll på. Vet inte riktigt vad problemet är. Jag torkar på klipporna. Har baddräkt och keps. Det kommer en jättegammal gubbe och badar några stenar längre bort. Han är inte problemet. Han har blå badbyxor och vitt hår. När jag blir en jättegammal gubbe vill jag bli som honom. Bada i Bottenviken från en klippa och sen gå tillbaka med handduken runt axlarna.

Jag har sett minst två döda grodor på vägarna häromkring. Platta och döda. Det går bara att tolka som ett dåligt tecken. Men det är inte mitt problem. Fast allting är rätt. Solen lyser. Himlen är blå. Vattnet är friskt och lagom kallt. Jag får vara ensam och sover gott på nätterna. Ingen stör. Har en armé av vänner. Jag mår bra. Faktiskt. Jag gör det. Det kanske inte är något som är problem. Det kanske bara är jag som stör.

{ 2 comments… read them below or add one }

Andreas Altermann April 19, 2015 at 5:35 pm

Det är som det är. Det är inte annorlunda. Hur ska man kunna skriva en bra, väl genomtänkt kommentar här, hade du tänkt? Nä, du tänkte inte på att någon, efter att ha läst texten, skulle skriva en kommentar. Det var inte därför du skrev. Du skrev hänsynslöst utifrån dig själv. Hm. Det var var väl det jag gillar. Så mycket, detssutom.

Reply

Jessica hjert flod December 13, 2015 at 6:59 pm

Brukar lyssna din podd. Ville bara säga att den är toppen. Ser att du inte gjort inlägg på länge men det var kul att kika in :)

Reply

Leave a Comment

Previous post:

Next post: