Är en staty och du har pansar uppdraget till tänderna

by Emmy on June 22, 2013

BERLIN. Det är sista dagen och vi går till samma café och äter frukost som vi gjort varje dag. Det tar en evighet att få in pålägg, bröd och kaffe. Varje dag. Men vi gör det ändå. Man får så mycket ost man vill. Vi pratar om hur det skulle vara att ha barn, hur det var att vara barn och att det är skönt att vara vuxen. Man behöver inte äta upp sin mat. Vi är 30 år. Vi kan åka till Berlin några dagar, sova länge och skratta så mycket att det gör ont i magen. Vi är fria, i teorin. I våra huvuden mal tankarna om vad vi egentligen håller på med. En liten flicka står på gatan och får en macka av sin pappa. Vi hade kunnat vara hennes föräldrar. Men det har vi inte tid med för vi ska åka till ett slott och leka att vi är statyer.

Alex tar med oss till slottet Sanssouci i Potsdam. Vi hoppsar fram i alléerna. Flyter bort av värmen. Äter en banana split. Tittar på statyer, fontäner och häckar. Kommer fram till en plats där statyerna är borta och man kan klättra upp och ställa sig där de borde stått. Jag är först upp. Förevigas på bild. “Gör vi sånt här även när vi är 70?” frågar min vän. “Ja, det vore konstigt annars” säger jag.

På kvällen åker jag hem till Göteborg. På Landvetters parkering står en främling. Han ska köra mig hem. Det är en överenskommelse. För några månader sen var han min framtid och mina eventuella framtida barns pappa. Nu har han sitt pansar uppdraget till tänderna. Samtalet är segt som slem. Det är som att studsa en studsboll mot en mjuk matta.

Leave a Comment

Previous post:

Next post: